Att leva här i Österrike har gett oss som familj oerhört mycket tid till att vara tillsammans.
Helgen den 16:e och 17:e Mars har vi varit på lite utflykter. Bilden som Emina målat symboliserar våra utflykter. Hus, lekplats och sol och bilresa.
Bilresan tog oss till Enns, Österrikes äldsta stad. Väl framme strosade vi omkring bland gamla och nya byggnader och här är det vackra 60 meter höga stadstornet.
På promenad genom stan, på baksidan av en gränd, såg vi huset som var lika blått som himlen.
Vill inte göra reklam för detta. Men i Österrike röker folk överallt och det är flertalet som går med en cigg i munnen. Var finns åldersgränsen på cigg här, när man kan köpa cigaretterna i en automat?
Emina har många frågor om livet och varför det är på det ena eller andra viset. Allt för att få en förstålse för hur allt hänger ihop. I hennes 6 åriga huvud rörde sig frågan -varför folk röker när man vet att man kan dö utav det. -Det är ju dumt eller hur mamma. - Varför säljer de cigaretter?
Jag går inte in på svaret men jag hoppas att det var pedagogiskt bra.
När man åker till Enns centrum möts man av denna vy.
Glassbarer fanns det gott om, så i sommar beger vi oss hit igen och då är det glass i stora lass som gäller. Denna stad är definitivt en sommarstad. Antar att den lever upp när man kan sitta ute på torget på de uteserveringar som fanns. Nu såg man knappt en människa och uteserveringarna var inte att tala om.
Barnen kikar in och önskar en glass tack. Men mamma och pappa uppfyllde inte deras önskningar. För denna dag var det bara några plusgrader och lite blåsigt.
Nu i efterhand, undrar jag varför vi är sådana präktiga...Bara för vi själva inte vill ha glass behöver ju inte barnen få ett Nej för det.
Så mer glass till barnen nästa gång.
Det är kul att ha med kameran när det finna så mycket vackert att plåta. Jag gillar att man har bevarat gamla hus. Det finns en stor charm och känsla i detta, tycker jag.
Här bor väl Rapunzel, va? I alla fall vad jag lura i barnen! Ja, lite spännande ska det väl vara att gå i en gammal stad.
Vad finns det bakom denna dörr, undrade barnen...
-Ja där bor...NÄÄÄ, ni får knacka på så får ni se vem som öppnar.
Ingen var hemma som tur var...hehe
Här ser ni en av de folktomma uteserveringarna. Bara att vänta tills varmare väder kommer.
Vi gick in på ett litet kebabställe och käkade. Ett mycket trevligt Turkiskt par som tillredde och serverade oss kebabrullar och kebab med bröd! Riktigt gott och som kebab ska smaka. Här var det ingen ljusrosa sladdrig kebab som jag ätit på andra ställen här i Österrike.
Efter lunchen i Enns packade vi in barn och hundar i bilen för att åka förbi Mauthausen, ett Koncentrationsläger som var i drift i sju år, från 1938 till 1945. Detta ligger cirka 25kilometer ifrån Leonding, där vi bor.
Mauthausen var ett kombinerat arbets- och koncentrationsläger. Många fångar begick självmord när de försökte fly från de avskyvärda arbetsförhållande som rådde, genom att hoppa från det 50 meterhöga stenbrottet. De fick knapp någon mat och jobbade tills de dog. Fångar mördades även på det sättet. Totalt dödades 122 766 personer under dessa år.
Vi gick aldrig in på detta ställe men till Påsk när svärföräldrarna kommer hit på besök, ska vi åka hit igen och kolla. Historien om vad som hänt här är fruktansvärd sorglig men ack så viktig att minnas.
Förövrigt ligger denna byggnad på ett otroligt vackert ställe men vacker utsikt. Så det är värt att åka hit bara för den.
'
Hemma i vårt lilla hus har vi även bakat. Jag bakar jämt nuförtiden vilket jag i stort sett aldrig gjorde innan vi flyttade till Österrike. Här är en av mina hjälpredor. Nova älskar att hjälpa mig med baket.
Jag kom på den smarta iden att göra nyttigare fika till alla våra utflykter. Så små, små mat/brödmuffins fick det bli. Små skulle de vara, för att man skulle kunna äta många.
Jag kan säga att ingen åt många, ingen åt mycket. Ingen ville ha dem alls, för de var så hemskt äckliga. Jag slängde precis alla efter provsmakning! Så i fortsättnigen blir det bullar och annat gott som får följa med på utflykten. Japp, det var nog meningen...
Nästa dag var vädret varmare så vi kom på att vi skulle åka med barnen till någon lekpark och bara umgås och leka. Så vi begav oss till Linz.
Där har de en fin lekplats vid Floden Donau. Mycket vackert och de har toaletter vid lekplatsen. Vilket är riktigt praktiskt när man har barn som måste gå på toa HELA tiden.
Strandpromenaden längst Donau, lekplatsen ligger precis bredvid.
Här åker vi linbana och i ryggsäckarna är det fika och dryck såklart.
Stort skepp för oss att leka på med barnen.
Nova på linbanan. Hon skratta så hon kikna när hon åkte. Lätt sätt att göra barnen glada.
Klart att man ska gunga när vi alla flickor får plats i samma gunga.
Emina åker snabbt i linbanan med ett stort leende.
Jag bad Jimmy att ta lite bilder på oss tre. Har inte så många bilder när jag och barnen är bra på bild tillsammans.
Det var likadant denna gång. Konstiga miner och en fotograf som kapade nedre delen av ansiktena.
Men jag delar med mig av bilderna ändå, för det är ju såhär man ser ut ibland, crazy med tokiga och fula miner och bus...Sedan ska någon försöka fånga ögonblicket när alla är som vackrast/sötast samtidigt! Känns som en omöjlig uppgift.
Har påsk pyntat lite mer här hemma. Här är barnens planterade krasse som ska klippas på smörgåsen. Sedan hönan Agda som struttar i köksfönstret.
Påskägg såklart, fjädrar har jag inte hittat här och dom jag hade, vart kvar i Sverige.
Jag gillar denna höna som är inhandlad här i Österrike. Den är fylld med halm och ägg och pryder vardagsrumsbordet.
VIDEKISSAR
Påskris i köket som jag gick ut i skogen och tog när det var mörkt. Grenarna är från
ett träd från marken, men här har vi ingen allemansrätt som i Sverige. Så jag är en tjuuuv som smyger omkring på kvällen. Ja, så kändes det...
Påskägg gjorda av barnen på tråd. Fint att ha i blomman tänkte jag.
Vårt vardagsrum! Glad Påsk på er alla!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar